150 år av teknisk utveckling

Text: Centrum för Näringslivshistoria i Stockholm

Sett ur planetens perspektiv är 150 år en försvinnande kort tid. Samtidigt är de senaste 150 åren den tidsperiod då människors levnadsvillkor förändrats mer och snabbare än kanske någonsin tidigare i mänsklighetens historia. Förändringen har drivits fram genom en makalös teknisk utveckling. Människan har också själv påverkat sin omvärld på ett sätt som saknar motstycke – på gott och ont. Den planet som försörjde cirka 1,4 miljarder människor 1873 är idag hem för 8 miljarder. En sådan utveckling hade aldrig kunnat komma till stånd utan kontinuerlig teknisk utveckling – men den skapar också helt nya utmaningar.

Just det år som AB Atlas grundades, 1873, publicerade den franske författaren Jules Verne sin roman Jorden runt på 80 dagar. Bokens huvudperson Phileas Fogg slår vad om att han med den tidens nya teknik skulle kunna resa jorden runt på den svindlande korta tiden av 80 dagar! Idag kan vem som helst med ett välplanerat flygschema förmodligen göra motsvarande resa på 48 timmar. På 1870-talet innebar dock järnvägar och oceangående ångfartyg att den resa som tidigare tagit gott och väl ett år, nu kunde genomföras på några månader. Detta var en sensationell förändring. Jules Vernes bok gestaltade dåtidens globalisering men också dess teknikoptimism.

Samma tilltro fanns över hela världen, inte minst i Sverige. Detta fattiga jordbruksland i Europas utkant var under 1870-talet i full färd med att industrialiseras. Ångmaskiner, en mekaniserad textilindustri, järnvägar och telegrafen spelade viktiga roller i landets utveckling. Industrin hade tagit till sig kunskap, teknik och kapital från länder som Storbritannien och Tyskland.

Detta var en tid då liberala reformer och frihandelsavtal stärkte den internationella handeln och underlättade investeringar. Industrialisering, en alltmer omfattande handel och ökad urbanisering skapade behov av ny infrastruktur. Det intensiva byggandet ökade efterfrågan på produkter som järn och stål. Nya tillverkningsmetoder medförde att järn- och ståltillverkningen effektiviserades. Små, traditionella tillverkningsenheter konkurrerades ut av stora anläggningar med modern teknik. En ny typ av storindustrier började se dagens ljus.

Den kanske tydligaste symbolen för den nya tiden var just järnvägen, som band samman landsdelar, förkortade avstånd och förde människor och varor närmare varandra. I och med järnvägens utbyggnad föddes nya idéer och nya teknikbaserade verksamheter – kort sagt en ny typ av företag. (Atlas Copco grundades just som ett sådant företag).

Den industriella revolutionen, som tog sin början under tidigt 1800-tal i Storbritannien och som fungerade drivkraft i denna utveckling, beskrivs ofta som ett enda sammanhängande skeende. Men den kan också ses som olika successiva vågor, där var och en har sin grund i olika teknikskiften.

Under den första industriella vågen mekaniserades produktionen med hjälp av vatten- och ångkraft. Den viktigaste produkten var ångmaskinen. En andra industriell våg inleddes under sent 1800-tal, denna gång med elektriciteten som huvudsaklig kraftkälla med masstillverkning som följd. Den nya tiden kännetecknades av turbiner, förbränningsmotorer, vetenskapsbaserade tillverkningsmetoder och stordrift. Inte minst den mekaniska verkstadsindustrin blomstrade.

Industrin behövde mineraler och metaller för den nya produktionen. Ny teknik hade gjort det möjligt att exploatera mineraler på platser där det tidigare varit omöjligt, till exempel järnmalmsfälten i norra Sverige, Mesabi Range i USA och Kryvyi Rih i Ukraina. Kompressorer och tryckluftsdrivna precisionsverktyg, hammare och borrar blev viktiga produkter inom många industrier.

Industrierna gick över från ånga till elektricitet och utvecklade samtidigt nya produktionsmetoder, bland annat baserade på tryckluft och hydraulik. Företagens produktion och produktivitet ökade snabbt. På 1920-talet hade teknikens möjligheter inte bara förändrat vad som kunde tillverkas, utan även hur själva arbetet organiserades. Genom standardisering och ”löpande band”-principen ökade effektiviteten samtidigt som tillverkningstiden kortades. I många länder etablerades stora industriföretag, ofta i nära samarbete med mindre och specialiserade teknikleverantörer.

För den internationella handeln var det dock svårare tider. Mellankrigsperioden präglades av protektionism, isolationism och handelsrestriktioner. Även om andra världskriget innebar nya affärsmöjligheter för vissa företag, så som ofta sker under krig, medförde kriget minskad handel och begränsat internationellt utbyte.

Det var inte förrän efter andra världskrigets slut som den globala expansionen tog fart på allvar. Nya internationella handelsavtal, till exempel Bretton Woods-avtalet från 1944 och GATT-avtalet från 1947, främjade den internationella handeln. Freden innebar att den globala handeln fick en nystart, som i sin tur ledde till att både företagande och levnadsstandarden ökade i snabb takt. Internationella industrikoncerner etablerade fabriker och försäljningskontor i världsdel efter världsdel och skapade allt tydligare globala företagsidentiteter.

Världen blev mindre och kontakterna tätare – även på individnivå. På 1800-talet hade järnvägen och oceangående ångfartyg fört människor samman; nu bidrog bil och flyg till att göra världen än mer tillgänglig, och för allt fler. Globaliseringen stimulerade rörlighet och materiell utveckling men den överbryggade ännu inte skillnaderna mellan den industrialiserade världen och de så kallade utvecklingsländerna. 

Under 1900-talets andra hälft inleddes en tredje industriell revolution. Den drivande tekniken var denna gång halvledare, som dioder och transistorer i integrerade kretsar. Denna utveckling lade grunden för datorisering, informationsteknik och slutligen framväxten av internet. Med hjälp av elektronik kunde tillverkningsprocesserna automatiseras ytterligare och det manuella arbetet vid produktionsanläggningarna började alltmer fasas ut. I gengäld växte efterfrågan på välutbildad arbetskraft med större teoretiska kunskaper.

Globaliseringen intensifierades, men utifrån nya faktorer. Västeuropas och Nordamerikas ekonomiska dominans utmanades av mer nyligen industrialiserade länder – först Japan och senare Sydkorea, Kina och Indien, för att nämna några. Med nya produktionsområden och nya konsumentmarknader skapades globala distributions- och värdekedjor.

För företag som ville ligga i framkant krävdes förändring i sättet att arbeta. Processer digitaliserades och där så var möjligt ersattes mekaniska komponenter med digitala. Tillverkningstakt och arbetstempo ökade genom digitalisering, internet och mobila enheter som förenklade kommunikationen och tillgången på information. För många människor började privatliv och arbetsliv att sammanflätas alltmer.

Många industriföretag insåg att de måste bli än mer kundfokuserade, eftersom kunderna nu var digitala, uppkopplade och snabbt kunde jämföra olika alternativ och lösningar. Företag som förstod och kunde anpassa sig efter kundernas behov fick ett försprång gentemot sina konkurrenter. Detta innebar också att nya, serviceinriktade konsultföretag började växa fram inom industrin.

Det är också nu som miljöfrågor och industrins ansvar för det globala ekosystemet börjar hamna i fokus i de strategiska diskussionerna. Att driva företag har alltid inneburit att hantera begränsade resurser på ett sätt som skapar långsiktig lönsamhet. Negativ miljöpåverkan hade emellertid inte ingått i beräkningarna. Hållbarhet blev nu ett nyckelord – företag började inse att de för att kunna existera på lång sikt behöver bidra till att det finns en värld att verka i.

Detta för oss fram till vad som sker idag – och en möjlig fjärde industriell revolution. Mycket tyder nämligen på att vi nu är på väg in i en ny utvecklingsvåg. Den bygger på den tredje industriella revolutionens digitala kärna, men kännetecknas av en sammansmältning av olika typer av teknik, där gränserna mellan de fysiska, digitala och biologiska sfärerna suddas ut. Genom denna utveckling får världen artificiell intelligens, robotteknik och uppkopplade produkter, vilka gemensamt skapar nya förutsättningar för i princip allting, från tillverkning och produktion till administration och styrning. Och allt verkar ske med en hastighet vi aldrig tidigare upplevt. Hjulen tycks snurra allt snabbare – ungefär som det måste ha känts för de människor som levde 1873 och som fascinerades av att man kunde resa jorden runt på bara 80 dagar.

När hjulen snurrar allt fortare blir det genom historien också tydligt att det bara är de företag som har modet att ifrågasätta sin verksamhet och återuppfinna sig själva som kommer att överleva. Utmaningen – men även möjligheten – ligger i att alltid kunna anpassa verksamheten till nya förutsättningar, utan att företagets kärnvärden går förlorade. Detta är en utmaning som Atlas Copco-koncernen antagit och övervunnit gång på gång.